Att vara eller inte vara…

…rädd för vargen är en fråga som är ungefär lika enkel att diskutera som att stoppa huvudet i ett getingbo och hoppas på att man inte blir stucken 🐝 Många är av den bestämda åsikten att allt, oavsett om det är varg eller något som helst annat, som inte passar in i deras världsbild eller bekvämlighet ska elimineras 💣 Jag är av en liten annan åsikt. Jag tycker att man först ska börja med att göra så gott man själv kan och se hur man själv kan vara en del av lösningen innan man bestämmer sig för att godtyckligt utplåna allt runtomkring sig som uppfattas som störande 😊

Vargarna är tillbaka i Småland igen 🐾 De tröttnade på de skånska gåsarna och vandrade tillbaka för lite fler småländska lamm. Och nu ska de skjutas – igen! Jag kan förstå att det är fruktansvärt hemskt att hitta sina får döda och skadade i hagen. Jag skulle själv bli alldeles paralyserad av sorg om jag kom ut och såg mina djur sönderslitna och döende💔 Men samtidigt vet jag att jag gjort allt i min makt att skydda dem mot faror. Det gjorde jag långt innan vargarna vandrade förbi här. För vad jag kände, när vi hägnade in all vår mark med högt staket, var att vad som skulle vara värre än att en räv, lo eller varg kom in i hagen och dödade våra djur var att människans bästa vän gjorde det 🐶 Jag kan acceptera att hungriga vilda djur äter för sin överlevnad – men inte att sällskapshundar tillåts att rasta av sig i hagar med djur enbart för nöjes skull, med skadade lamm och brutna ben på tackorna som följd. Resultatet blir det samma – döda djur, men till absolut ingen nytta, vilket ändå hade varit fallet om rovdjur gått in i hagen och ätit sig mätta. Så vi stängslade – ordentligt 😁 Lite sorgligt egentligen att man själv ska behöva bekymra sig om och ta ansvar för sådant som borde vara självklart för alla som skaffar sig en hund – men det finns folk och sen finns det andra individer som anser att hundar ska springa lösa ute på landsbygden. Jag till och med råkade stänga in en i trädgården en gång när jag kom hem 😳 Numera stänger jag även grindarna efter mig när jag åker hemifrån. Men samtidigt har vi tack vare det bra stängsel till skillnad från många av dem som nu hittat sina djur döda, så mycket mer kan vi inte göra.

För Hippie har nog inte läst sin rasstandard ordentligt. Eller så blev det någon rumänsk språkförbistring som gör att hon hellre går in och lägger sig i soffan när hon pratat klart med fåren stället för att vakta dem mot allsköns faror.

Nöjda och nyklippta är de i alla fall 💗

Är man inte snäll mot djur…

… är man ingen snäll människa ❣

Jag tror att jag är ganska så snäll – jag har i alla fall suttit och hållit Dottie sällskap när hon haft ont i sin fot 🐑 Men när jag såg genom köksfönstret att hon gick på alla fyra benen i hagen, men kom haltande på tre ben när hon såg mig, tror jag att min snällhet blev lite utnyttjad 😂 En bidragande orsak till att hon gärna såg till att stanna hemma var kanske de extra knäckebröden och äpplena hon fick 🍎🍏

Men jag är hellre lite för snäll – det ligger nog i min natur att vara oavsett vad det gäller. Jag tror att mina djur uppskattar det 🥰 Det känns som att jag har dem med mig i alla lägen istället för att ha dem emot mig.

Åtminstone för det mesta 🤣

Hippie är verkligen en hund av sitt sanna ursprung. Det går inte att lura henne – är man inte en pålitlig person ska man kanske akta sig lite extra noga när man passerar förbi. Det känns som att det vore en dålig idé att reta henne – ens på behörigt avstånd😇 Hon är ju liksom en vakthund som dessutom är van att ge sig på både varg och björn i Rumänien. Och hon hoppar väääldigt högt 🐱‍👤🐱‍🏍 Våra newfoundlandshundar har självklart även dom reagerat på vissa personer som provocerat dem, men de är ungefär som jag – snälla till överdrift. Vi har ganska så lång startsträcka innan vi ens tycker att det är värt besväret. Och går du inte till direkt attack uppfattas du som en irriterande insekt – något man får leva med men viftar bort om du kommer för nära 🕷🦇👿 Hippie är liiite annorlunda 😉

Men det är ganska fascinerande ur ett psykologiskt perspektiv att det finns folk som helt saknar självinsikt om hur deras sätt att vara påverkar andras sätt att reagera – både djur och människor 🤓 Självgod – tror jag är ett ord som skulle kunna passa dessa personer ganska så bra 🤣 Och som följd av att de anser att deras sätt att vara och göra saker på, är det enda rätta, besitter dessa personer dessutom ofta en fruktansvärd ilska över att världen och alla varelser i den inte rättar sig efter dem. Det måste vara otroligt jobbigt att alltid vara så arg och bitter över allt och alla i livet🥵 Och dessutom vara så korkad att man inte förstår att man är sig själv närmast 🙄 Förvisso är det ju ganska förmätet av alla oss andra att skratta åt dem – så snäll som jag är tycker jag ändå ganska synd om dem för att de inte förmår sig ta sig ur sin bitterhet 🍋 Men Hippie är inte mycket till psykolog. Är man dum, så är man – oavsett. Inga förmildrande omständigheter. Punkt. Och hon försvarar sin flock 😉

Zzzz

Jag är verkligen som en gammal motvals kossa som inte alls bryr sig om vad timvisaren är ställd på – min inbyggda klocka var fortfarande 6 när jag vaknade i morse och då är det godmorgondags! Ganska så trist kl 5 en söndag morgon! Det var helt kolmörkt där ute och inte heller speciellt många här hemma att umgås med vid den tiden! Inte går det heller speciellt bra att gå ut och ladda sina batterier för att orka med hösten numera – vatten och elektricitet är ingen bra kombination, har jag för mig sedan skoltiden… Men det ska väl snart sluta regna, hoppas jag! Och gör det inte det så är det ju ändå snart godnatt dags för mig!

Canis Lupus

Inga vargar i sikte ute i hagen – än! Nu är kanske lämpligheten i att skicka ut Maja som vargskrämma under all kritik… Men jag tror och hoppas att vargen som var i Eksjötrakten och tog vägen förbi Aneby svängde av där och vandrade vidare in i Östergötland. Nu kan man inte skydda sig mot alla faror som lurar ute i markerna – då skulle man behöva ha djuren instängda för alltid. Och hur roligt liv har man då, kan man undra… Men visst känner man sig som en urusel djurägare när man inte kan skydda sina djur. Man gör så gott man kan och stängslar ordentligt och hoppas på att varken lo eller varg är speciellt benägna att hoppa in till våra får. Några dagar till befinner de sig ändå på lite säkrare mark här hemma i trädgården!

Nu har vi tack o lov staket anpassat efter newfoundlandshundar runt våra närmaste hagar och runt trädgården är det till och med anpassat efter Amadeus – som på något besynnerligt sätt alltid tog sig ut, antingen över eller under alla inhägnader!

Saknar verkligen den där nosen att pussa på…