Bokslut

Ett årtionde är på väg in i vuxenvärlden – den allra sista stunden som tonåring är snart över. Snart är det tjugo, trettio, fyrtio och femtio… Sedan börjar nedräkningen… Ja, nu kanske jag drev in lite väl personligt på mig själv – för tideräkningen har ju egentligen inget direkt slut – hoppas jag!

Det har nog med åldern att göra kan jag tro, ett nytt år där jag fyller ett år mer än förra året 🤔, nyåret som övergår till tjugotalet, låta klockorna slå för det nya, låta ljudet klinga ut för det gamla…

Jaaa, så får det bli 😊

Jag känner en fantastisk glädje inför det kommande nya årtiondet! Det finns fortfarande bitar kvar av det gamla, kända och invanda som jag älskar och värdesätter. En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig. Det är ofrånkomligt. Men en ny resa tar sin början. Det är vemodigt men samtidigt nödvändigt och fantastiskt glädjefyllt. Ibland måste man våga hoppa. Ska kanske tillägga att jag inte gör det speciellt ofta 🙄 Men när man känt sig trängd tillräckligt länge och irrat fram tillräckligt länge på snåriga små stigar som ändå leder tillbaka till stupet så är det väldigt befriande att till sist ta klivet ut i ingenstans. Göra sig fri från dem som är oförmögna till förändring, slippa möta bitterhetens och avundsjukans fula ansikten och inte längre riskera att fastna och kvävas i andras kladdiga nät av intriger och lögner. Hoppa. Nu har vi ju inte alls sett om vi verkligen landar, Henrik, Alfred, Melker och jag. Och vårt berg här uppe bakom huset är ju inte speciellt brant, men vi hoppar – tillsammans. Ja, Maja hänger självklart på hon också 😘

Skulle kanske skrivit något om Klimathotet också för så här såg det ut för 10 år sedan…

????

Jaha? Här skulle man flytta över lite bilder från Stockholms Hund Mässa och SVENSKA NEWFOUNDLANDSHUNDKLUBBENS Rasmonter som man bett mannen att fota och vad hittar man då?? En väldigt kortklippt newfoundlandshund? Nej, tror knappast inte det…

Nåja, han tog visst några kort här också!

Ett fantastiskt arbete hela helgen av underbara människor som med sin kärlek och kunskap om rasen spred entusiasm och glädje så det fyllde hela mässhallen! Jag är så otroligt stolt och tacksam över att få ha varit en liten del av allt detta – ja, kanske även smula trött i fötterna!