Juni

Nu ska jag väl inte vara elak…

eftersom jag vet att två fel blir inte ett rätt. Så jag är väl medveten om att avelsspärrarnas frånvaro i den mänskliga aveln ibland ger avkommor med dubbla uppsättningar avarter i gensystemet. Och när det genetiska arvet inte får någon kompensation från miljön – utan även den är lika fel som dna:t, så blir det inte annat än dubbelfel – i alla bemärkelser. De individer som har förmånen att skaffa sig ett eget boende och kanske även fortsätter att studera någon annanstans och då kan bryta upp från de destruktiva tankarna, hatet och bitterheten i familjen, har goda förutsättningar att bli lyckliga, harmoniska och synnerligen trevliga människor. Många tänker nog även då att de aldrig någonsin vill bli lika illasinnade och arga som sina föräldrar. Och sen finns det de som stannar kvar och blir det. I generationer.

För det ligger faktiskt lite i den mänskliga naturen att man har ett medvetet val. En del har som sagt förstånd att förstå det och utnyttja det till att bli en bättre och mer harmonisk människa – andra inte. Det är ändå ganska fantastiskt att man faktiskt välja vilken sorts människa man vill vara – varje dag, i varje situation. Så jag tänker inte vara elak. Jag tänker bara konstatera att det finns olika sorters människor och alla tänker inte som jag.

Kanske om de drack mumin-te i en muminmugg så skulle de kanske också kunna njuta av alla stunderna i livet och se alla situationer som de hamnar i som små påminnelser om att man alltid kan växa som människa genom att göra ett annat val än vad man är upplärd till. Eller så gör de det inte…