Kattsand från ovan…

Jag tror att Tiger nu gjort sig hemmastadd uppe bland molnen och invigt den himmelska kattlådan. Han har inte kommit hem på några dagar och en katt har hittats påkörd och död här nere på vägen. Tyvärr hann nog en räv fram innan vi gjorde det, för vi har letat överallt… Så han saknas oss i alla former av ordets bemärkelser… Vi har hoppats, vi har gråtit, vi har letat och vi har trott att han skulle komma tillbaka… Det är svårast för Alfred… Han är kattmänniskan här hemma och Tiger har en speciell plats i hans hjärta… Det är så svårt att se honom sakna sin bästa vän att jag till och med försökt att förhandla med den som råder över liv och död… Men i natt kom nog tecknet vi behövde för att kunna släppa taget om hoppet och låta Tiger njuta av sitt fortsatta liv utan oss ett tag till… Månen var upp och ned i går kväll och Maja som vanligtvis sover som en stock satt och skällde inatt. Sedan kom gruset på fönstren… Det ser ut som kattsand och glänser som diamanter i dag i solskenet… Så det är nog Tigers hälsning till oss att han har det bra och att det är ok för oss att släppa taget…