Tisdag 13 augusti


“När de hade gått låste Eva dörren och drog ur telefonjacket. Hon tyckte om att ha huset för sig själv. Hon gick från rum till rum och plockade, rättade till och samlade ihop de koppar och tallrikar som hennes man och barn hade lämnat efter sig på diverse ytor. Någon hade lagt en kladdig sked på armstödet till hennes älsklingsfåtölj – den som hon hade klätt om på en kvällskurs. -…- En halv burk tomatsoppa puttrade fortfarande på spisen i en liten teflonkastrull. “För lata för att ta bort en kastrull från plattan”, tänkte hon. -…- Hon tog kastrullen från spisen, gick ut i vardagsrummet och slängde soppan över sin dyrbara fåtölj. Sedan gick hon en trappa upp till sovrummet, och utan att ta av sig varken kläder eller skor lade hon sig i sängen och stannade där i ett år. Hon visste inte då att det skulle bli ett år. Hon lade sig i sängen och tänkte att hon skulle gå upp igen efter en halvtimme, men sängen var så otroligt skön, de vita lakanen var fräscha och doftade nysnö. Hon vände sig på sidan mot det öppna fönstret och såg på när lönnen utanför tappade sina flammande löv. Hon hade alltid älskat september.”