Year: 2019

Bokslut

Ett årtionde är på väg in i vuxenvärlden – den allra sista stunden som tonåring är snart över. Snart är det tjugo, trettio, fyrtio och femtio… Sedan börjar nedräkningen… Ja, nu kanske jag drev in lite väl personligt på mig själv – för tideräkningen har ju egentligen inget direkt slut – hoppas jag!

Det har nog med åldern att göra kan jag tro, ett nytt år där jag fyller ett år mer än förra året ?, nyåret som övergår till tjugotalet, låta klockorna slå för det nya, låta ljudet klinga ut för det gamla…

Jaaa, så får det bli ?

Jag känner en fantastisk glädje inför det kommande nya årtiondet! Det finns fortfarande bitar kvar av det gamla, kända och invanda som jag älskar och värdesätter. En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig. Det är ofrånkomligt. Men en ny resa tar sin början. Det är vemodigt men samtidigt nödvändigt och fantastiskt glädjefyllt. Ibland måste man våga hoppa. Ska kanske tillägga att jag inte gör det speciellt ofta ? Men när man känt sig trängd tillräckligt länge och irrat fram tillräckligt länge på snåriga små stigar som ändå leder tillbaka till stupet så är det väldigt befriande att till sist ta klivet ut i ingenstans. Göra sig fri från dem som är oförmögna till förändring, slippa möta bitterhetens och avundsjukans fula ansikten och inte längre riskera att fastna och kvävas i andras kladdiga nät av intriger och lögner. Hoppa. Nu har vi ju inte alls sett om vi verkligen landar, Henrik, Alfred, Melker och jag. Och vårt berg här uppe bakom huset är ju inte speciellt brant, men vi hoppar – tillsammans. Ja, Maja hänger självklart på hon också ?

Skulle kanske skrivit något om Klimathotet också för så här såg det ut för 10 år sedan…

A+++++

Nu är det ju inte jag som sätter betygen för Alfred i slöjden men vackrare än så här kan det ju knappast bli!

????

Jaha? Här skulle man flytta över lite bilder från Stockholms Hund Mässa och SVENSKA NEWFOUNDLANDSHUNDKLUBBENS Rasmonter som man bett mannen att fota och vad hittar man då?? En väldigt kortklippt newfoundlandshund? Nej, tror knappast inte det…

Nåja, han tog visst några kort här också!

Ett fantastiskt arbete hela helgen av underbara människor som med sin kärlek och kunskap om rasen spred entusiasm och glädje så det fyllde hela mässhallen! Jag är så otroligt stolt och tacksam över att få ha varit en liten del av allt detta – ja, kanske även smula trött i fötterna!

Ordningen är återställd

Det gäller att man hänger med i temperatursvängningarna! Det skiftar från +10 till -10 lite hursom helst numera. Jag är tacksam över varje stund jag kan slippa regn och lera för det skulle visst bli 7 grader varmt snart igen…

1a Advent

Ett litet värmande ljus i decemberkylan!

Maja har inte alls förstått att hon är en newfoundlandshund utan föredrar värmen framför kaminen…

Sömntuta…

Black Friday

Näpp, det kan jag inte med bästa vilja påstå! Mörkt och eländigt har det varit alla dagar i veckan i många veckor men inte idag!

Det blev dubbelbonus idag med lite snö och en massa sol! Det var till och med ljust när jag kom hem i eftermiddags och det har nog inte inträffat på flera månader!

Vet inte om det är ljuset eller försmakandet av julgodiset som gett mest effekt men det känns helt underbart att få lite välbehövlig energi igen. Kan kanske behövas i helgen med simtävling, adventsfirande, julmarknad, förlovningsdagsfirande och bröllopsdagsfirande dagen efter. Samt lite eftersläpande arbete som måste hinnas med! Men det känns helt ok! Jag har ju sett att solen finns!!!

Ljus i mörkret…

Jag läste, för länge sedan, en rapport framtagen av Tranås Kommun med anledning av att de ansökte om att bli en av städerna med station för Höghastighetståget, att vi Tranåsbor utsätts för en betydligt större risk att drabbas av psykisk ohälsa om vi inte får en station till byn… Vi kommer att tyna bort av utanförskap och tristess och det enda roliga vi kommer att ha i våra liv är att äta skräpmat och därmed få tillhörande fetmasjukdomar – om nu några transporter kommer att komma hit -annars svälter vi ihjäl… Domedagsstämning väl värt ett – kanske inte Nobel-pris, men mycket väl värt ett Augustpris! Och det fungerade! Tranås skulle sättas på kartan, vi skulle blomstra, utvecklas och bli framgångsrika! Tåget skulle stanna här!!!

Nu låter det annorlunda i Regeringshuset – tåget har stannat… Våra kommunalt satsade skattepengar i konsultarvode, marknadsföring och representation är märkbart borta. De miljoner och åter miljoner som detta spektakel har kostat vår kommun hade förvaltats mycket bättre om de fått stanna kvar i vård, skola eller omsorg. Nu sparas det på allt… Domedagen kom – ändå!

Det är inte konstigt att Tranåsborna är deprimerade! Och jag har full respekt för att de är det. Och för att alla andra kan vara det också. Psykisk ohälsa drabbar alldeles för många – även de som aldrig kom på tal när järnvägen skulle dras! Det är verkligen jättesorgligt, på riktigt – men snälla lämna mig utanför era självmordsplaner!!!

Vill man ta sitt liv så har man fullkomligt rätt till att göra så. Det finns en mängd olika tillvägagångssätt – en del mer makabra och mer tekniskt avancerade än andra. Men jag blir så less på att säkerligen 95% av Tranåsborna, i brist på fantasi, har bestämt sig för att låta mig ta livet av dem! Jag har ingen som helst lust att bli föremål för trafikbrottsutredningar eller för den delen få min bil nedkladdad av blod bara för att någon bestämt sig för att gena tvärsöver gatan och ända sitt liv! Jag antar att det är syftet eftersom inga verkar ha reflex här i stan! Jo, några finns faktiskt och de är nog inte heller så deppiga av sig -tack o lov! Men förutom ett fåtal är det mörkt… Svartklädda cyklister utan lysen korsar körbanorna, stressade fotgängare kommer ut mellan parkerade bilar och här hemma kan det helt plötsligt stå en hund mitt ute på vägen, i mörkret. På sin höjd skymtar man en rektangulär ruta någonstans uppe i luften. Men inte med ljuset riktat åt bilisterna som någon digital reflex utan lite halvt instoppad i ena jackärmen så att man fortfarande kan scrolla utan vantar… Egoistiska Dumheter!

View More